Du får skriva artikeln till tidningen!
Kjellas röst var vänlig men mycket bestämd. Men inte ska väl jag, det finns säkert någon annan av oss här som vill skriva? Jag gjorde ett vagt försök att slingra mig undan. - Det är tradition att den som vinner skriver i tidningen, det gjorde jag sist! Kjellas argument var slutgiltigt även om jag inte förstod riktigt hur en tradition kan uppstå genom ett tillfälle, men i och med detta så blir det ju en tradition!
Mitt humör var vid det här tillfället mycket gott så jovisst, inga problem så klart jag skriver en reseskildring.

Vi börjar dock några veckor tidigare.
På grund av familjens inplanerade semester på Öland veckan innan Saabfestivalen hade puts och mekande lyckats att klarats av före Ölandsresan så 93:an stod färdig i garaget i god tid. Även det gamla takräcket med pappväskorna var klara och det var en ny erfarenhet att slippa skruva och putsa dagen (natten) innan vilket jag alltid tidigare gjort.

Fredagen den 16:e juli styrdes kosan mot Biltema i Linköping där jag, Roland Larsson, Daniel Gustavsson och Roger Forssén strålade, precis som solen för övrigt, samman. Mot Motala där Kjell Andersson mötte upp. -Vet du om att du håller på att tappa nummerskylten fram undrade Kjella när vi stannade. Mycket riktigt, jag hade gjort ett arrangemang med både den gamla E-skylten på stötfångaren och den riktiga skylten hängande under. Det var ena fästet till den senare som gett upp. Åtgärden var enkel, den nya skylten förpassades in i skuffen och fick ligga kvar där resten av säsongen. Det ser ju bättre ut med gammal skylt men det kanske inte är helt lagligt?

Två Saabekipage inklusive Saabos körda av Håkan Larsson och Gunilla Nyman, som körde Magnus Blombergs bil (i väntan på att ägaren uppnår körkortsålder), mötte upp vid Vätterns norra ände. Nu var vi fulltaliga och efter fika satt vi fart mot Kinnekulle. I år var det nämligen Turboklubben som stod för lördagens program och de hade lagt sin fartsträcka på Kinnekulle Ring norr om Götene, som för den som inte vet det ligger en bit från Vänern norr om Skara. Resan dit gick bra ända till någon upptäckte att Gunillas Saabo helt saknade luft i ena bakdäcket. Som tur var inträffade detta vid en tankning så farten vid punkteringstillfället var nästan noll.

Nu Gunilla, undrade vi var reservdäcket, domkraften och luftpumpen var? Just det, det är nu det visar sig hur bra det är att åka ihop! Luftpump fixades fram ur en bagagelucka, domkraft ur en annan och sist men inte minst ett komplett nytt reservhjul med reservdelsetikett från 60-talet ur Håkans reservdelslager bak i 95: an. Nu var det bara för alla starka karlar att byta hjul. Resan gick vidare med mig i täten, av någon anledning puttar de alltid fram mig först med någon motivering om att jag har äldst bil eller liknande, ty alla tror att jag hittar. Jag har dock kommit på att dom bara åker efter så jag kan köra nästan hur som helst för de följer med i alla fall. Efter att jag kört bort mig inne i Götene muttrades det dock något om virrig ledare men jag skyllde på bensinbrist och såg till att vi fick påfyllda bensintankar inför morgondagen. Sen var det inga problem att hitta upp till campingen vid Hällekis alldeles utmed Vänerns strand.
Nu inträffade något ovanligt, när vi gick ur bilarna och skulle slå upp tält samt placera ut Saabovagnarna började det plötsligt regna! Alla med någorlunda gott minne vet att sommaren inte innehöll så mycket av den varan så det är ju typiskt att det ska komma just som man ska slå upp tält. Nåja det gick snart över och kvällen blev skön med grillning i goda vänners lag, eller "det går lika bra med makaronsoppa på stormkök" om man föredrar detta.

Kvällen avslutades med att Håkan tände ytterbelysningen på sin Saabo och alla blickade avundssjukt på denna lyxiga finess och gick och jämförde sina bilars parkeringsljusbelysning som surrogat. Självklart kunde detta inte mäta sig med en högt och strategiskt placerad ytterbelysning på Saabon men vad gör man?

Sömnen i det gamla 50-talstältet blev i alla fall god och vinden höll sig lugn så det höll ihop även denna natt. Lördagen bjöd på fint väder och efter en kortare resa över Kinnekulle på små smala asfaltvägar nådde vi Kinnekulle Ring. Skyltningen till denna metropol var minst sagt diskret men fram kom vi. Nu inträffade punktering nummer två som drabbade Roland. Ett av hans gamla diagonaldäck gav upp och sprack men som tur var även denna gång i mycket låg fart. Efter däckbyte och morsande på alla andra ditresta drog vi oss in mot banan. Ingen i vårt gäng tänkte åka inne på banan utan vi nöjde oss med att titta på, det fanns en baktanke med detta nämligen att inte bli fast utan kunna åka ned till Trollhättan före de andra för att få plats på campingen. Vilket dock inte hjälpte skulle det senare visa sig.

Nu vidtog körning klassvis på banan. 92, 93, 95-96 tvåtakt, liksom V4, 97, 99, 900 och 9000 o.s.v. Runt runt for de och vartefter sifferkombinationen i modellnumret ökade så ökade även farten. Dom såg ut att ha roligt och vi som tittade på njöt i fulla drag. Turbofolkets Saabar går ju lite fortare än våra gamlingar och en och annan snurrade av banan men klarade sina bilar i helt skick som tur var Några kokade och några gick sönder men det hör väl till antar jag om man inte sparar på krutet.

Erik Carlsson körde sin gamla tvåtaktssonett men den kom tyvärr inte ens runt ett varv innan något i motor/växellåda gav upp, synd för det hade varit gott att höra ljudet. Vi inmundigade hamburgare samtidigt som vi fick en uppvisning av bl.a. Per Eklund i sin välpreparerade rallykross 9-3:a med c:a 550 hk. Nu föreföll plötsligt alla andra bilar som farit runt på banan att vara mycket långsamma, men så är det allt är relativt. Efter uppvisningen drog vi mot Trollhättan och missade därigenom körningen med tävlingsklassen. Det hade varit en höjdpunkt att se Ekendahls framfart med 93:an men det kanske bjuds fler tillfällen?

Färden ned mot Trollhättan blev dock inte fullt så lugn som man kunnat önska. Semestertrafikanter kan i värmen göra konstiga saker. Det vanligaste tycks vara att mitt under omkörningen sakta ner och lägga sig bredvid och berätta för familjen om när mamma och pappa var nykära och hade en sån där gammal Saab. Ligger man då på vägrenen med diagonaldäck på bilen som har en viss skuttighet i sidled är det inte så kul när omkörningen blir milslång. Tar sen vägrenen plötsligt slut kan de mest olustiga situationer uppstå. Ett annat typfall är ju också omkörningar med c:a 20 cm marginal mellan fordonen och tvär inkörning framför trots tvåfiligt och inga möten, i bruksbilen tänker man onda tankar men i gammelbilen får man hjärtat i halsgropen!

Vi nådde dock Trollhättan på eftermiddagen bara för att konstatera att campingen i stan var full så vi åkte någon mil söderut och hittade en stor camping med en hel äng där vi slog upp vårt zigenarläger. Det ser ganska pittoreskt ut med våra bilar, gamla tält och Saabohusvagnar och många kommer fram och språkade en stund. Eftermiddagen togs med ro och det blev ganska mycket Saabosnack. Håkans lyxtillbehör lämnade ingen oberörd och särskilt Kjella och jag som nu saknade våra vagnar som stod hemma p.g.a. fel dragbil fick vissa slängar av abstinens. Diverse mer eller mindre sanna historier om Saabs största tillbehör flög genom luften och för att det ska bli någon ordning till nästa Trollhätteträff om jag överens med mig själv att då ska vi minsann vara 10 st. Saaboekipage från vår klubb som åker i kolonn. Hur det ska gå till vet jag inte riktigt men se det som en uppmaning ni alla (?) som har Saabosar stående hemma. Nog om detta.

På kvällen tog vi en tur in till stan och kolla läget. Eftersom det var fallens dagar var stadscampingen full av skrålande tonåringar, skönt att slippa. Saabfolket hade nog inte heller imponerat så värst på campingägarna vid förra festivalen då viss testkörning hade ägt rum nattetid, inte så väl genomtänkt kanske men detta lär inte ha upprepats i år så vårt rykte borde således vara upprättat nu. Hem och grilla innan läggdags.

Söndagsmorgonen hade det där man inte vill ha på morgonen när man vaknar i tält, regn. Även om det inte var av värsta slag så blir det liksom lite fånigt att stå där och sämskskinna bilarna medan dropparna fyller på från ovan. Campingens flaskhals nämligen antalet duschar gjorde att vi något senare än planerat styrde kolonnen in mot museeområdet för att ställa ut våra bilar till allmän beskådning och bedömning. De olika modellerna placerades ut enligt uppgjord plan och sedan var det naturligtvis snabbt till marknaden för att fynda. Detta lät sig dock inte göras i någon större grad denna gång för det som stod på min köplista fanns inte att hitta. Men det fanns ju så mycket annat att kolla in. Hundratals gamla Saabar av alla modeller och i de flesta skick samt Saabs bilmuseum där några nyheter dykt upp som jag inte sett förut. Min tanke på att få visa upp hur en Saabo såg ut i originalskick fick sig ytterligare en stark kick. Museet är mycket sevärt och har du ej varit där så åk dit!
Fler medlemmar från vår klubb dök upp under dagen och regnet gav upp framemot middagen.

Bedömningen av bilarna gjordes av några domare som nagelfor bilarna flitigt plitande i sina papper och då och då hummande några lätt ohörbara kommentarer. Riktigt så var det kanske inte men som ägare är det nog i viss mån så det kan kännas när ens pärla blir bedömd. Lyckades jag dåligt med mina inköp så gick det däremot bättre med den utannonserade Saabo vagnen jag hade annons på fasttejpad på rutan. Annonsen resulterade i ytterligare en lycklig ägare till denna fordonstyp samt en ny medlem i klubben, välkommen! Nu när jag satt och fikade i bilen dök plötsligt Erik överdomaren upp och förhörde sig lite om min bils historia, alltid lika roligt att spraka med den pratglada mannen vars framgångar i rally när man var liten är något man kommer ihåg och kanske har påverkat en lite i sitt val av hobbybilsmärke. Det sista Erik sa innan han gick var "se nu till att hålla bilen i det där skicket i fortsättningen också" så det lovade jag pliktskyldigast! att göra.

Eftermiddagen närmade sig och någon kom upp med den befängda idén att sticka hem lite tidigare, detta skulle ju visserligen resultera i att vi missade prisutdelningen men vi skulle ju komma hem tidigare. Tanken var säkert god men det var också det enda och förslaget förkastades omedelbart som tur var. Det visade sig som ni ju redan har förstått att jag hade den stora förmånen att utses till vinnare i 93-klassen och vi som vunnit de olika klasserna fick ställa upp i modellordning utanför museets entré, där prisutdelning förrättades bl.a. av Erik Carlsson "på taket". Blomsterkvast, boken Mr. Saab, nostalgikeps och ett presentkort att lösa in på Saab blev vinsten, inte illa va? Detta var ett av höjdarögonblicken jag har haft inom hobbyn och det är inte tal om annat än att jag var både nöjd och stolt, lika bra att passa på och njuta för tillfället lär ju knappast komma igen. Det viktigaste är ju inte att vinna utan att deltaga heter det ju och visst stämmer det men det är tusan inte fel att vinna inte.

Det var alltså i detta läge som Kjellas nyinstiftade tradition om vem som skriver i tidningen skapades och jag tror nog inte det ska bli några problem att följa upp den efter nästa festival för jag vet flera bilar i klubben som mycket väl borde ta hem sina respektive klasser. Nu stundade hemfärden vilken förlöpte helt utan punkteringar, jag lärde mig dock att inte köra för långa pass för 93:ans stolar har inte den komfort man skulle önska sig. Dom andra trodde jag dansade glädjedans när vi stannade men det var nog snarast ett försök att få kroppen att återta de former som den haft några timmar tidigare.

Sommarkvällen var härlig att åka hem i och en efter en droppade vi av för att jag framemot midnatt nådde Norrköping och familjen där två uppspelta barn producerat teckningar till pappa som varit ute och roat sig. Härligt minsann. De här resorna i klubbregi är verkligen något som kommit för att stanna och vi som åkt nu några gånger missar inte tillfället till den årliga tvådagarsträffen på sommaren. Vad det blir sommaren som kommer vet jag ännu inte men jag hoppas du som orkat läsa ända hit inte låtit dig avskräckas utan fått lust att delta nästa gång. Vi är absolut inget "gäng" utan det är meningen att alla klubbmedlemmar ska vara med när nästa resa går. Alla är kanske lite hög målsättning så vi nöjer väl oss med att just du kommer med i stället!

PS. Naturligtvis sänder jag å klubbens vägnar ett stort TACK till Saab Automobile AB, Saab Opel Sverige, Svenska Saabregistret, Saab Turbo Club of Sweden och Nostalgia Magazine som ordnade med allt